den som hoppar kanske faller, men det kan också hända att hon flyger

Riv murarna.
 Det är trots allt det alltihop handlar om. Man vet inte vad som händer om man river murarna; man kan inte se igenom till andra sidan, vet inte om det bringar frihet eller olycka, lösning eller kaos. Det kan bli paradis eller förgängelse.
 Riv murarna.
 Annars måste man leva instängt, i rädsla, och bygga barikader mot det okända, be böner som skydd mot mörkret, dikta ihop skräck och knapphet.
 Annars kanske man aldrig lär känna helvetet, men man kommer inte heller finna himlen. Man kommer varken att kunna flyga eller vistas i den rena, friska luften.
 Alla ni, var nu än är: i snåriga storstäder eller lansortshålor med en enda gata. Leta rätt på det, det svåra, de rasslande metallkedjorna, stenarna som fyller era magar. Och dra, och dra, och dra.
 Vi gör en överenskommelse: jag lovar att göra det om ni också lovar, vi ska frotsätta för alltid och i evighet.
 Riv murarna.
 
(Rekviem, Lauren Oliver)
 
 

Kommentera här: